Om kören

Värmlands nations kör i en älvdansDet går en linje mellan Erik Gustav Geijers farstutrapp och Värmlands nations stora sal. Det är ingen spikrak linje, det medges. Mer som ett trassel, kanske. Men kopplingen finns där. På den förra platsen stod 12 unga män och sjöng en aprilmorgon på 1820-talet. På den senare platsen sitter fyra dussin unga kvinnor och män och sjunger varje tisdag, nästan 190 år senare. Båda grupperna utgör Värmlands nations kör, på lite olika sätt. 

Aprilsången på 1820-talet kan ha varit körens första framträdande, och hade föregåtts av regelbundet repande på nationen. Geijer, som då var inspektor, blev överlycklig över sången och den oväntade musikaliteten. Han komponerade som tack en marsch, tillägnad sångsällskapet. "Att älska Gud, Kung, Fädernesland" hette den, och visar därmed prov på 1800-talets anda.

Värmlands nations kor - älvamannalagIdag sjunger kören inte så jätteofta just marcher, men väl en hel del annat. Bland annat snapsvisor, psalmer, populärmusik, folkmusik, klassisk musik och världsmusik har funnits med på repertoaren de senaste åren. Bredden är en naturlig följd av medlemmarnas olika bakgrund, och att kören ständigt förnyas när gamla studenter flyttar över i publiken och nya studenter kliver fram i stämmorna. Genom åren har också den glada och tillåtande stämning som präglar kören uppstått, och funnits med som en röd tråd genom turnéer, gasker, konserter och skivinspelningar.

Det finns många andra saker att berätta om Värmlands nations kör, både som den ser ut idag, och om hur den har utvecklats med tiden. Men det viktigaste för att en kör ska må bra är att det också finns en publik som vill lyssna. Till er som öppnat era öron för körens musik genom åren: tack! Och till er som kanske vill anlita oss, eller är nyfikna på hur vi låter: varmt välkomna till kommande konserter!